Havsresan 2014

I gamla tider sade man vid Jeppa-Glansas åladrätt. Idag skulle vi nog säga strax söder om Revhaken, vid Äspet. Där ligger det så kallade Sarkofagskeppet.

Det är väl känt att det ligger där, och man har tidigare både fotograferat och bärgat råhuggna stenkistor från det. Bland annat bärgade en dansk stenfiskare flera stycken i slutet av 1950-talet. En av dem finns idag vid Sankt Annas kapellruin i Åhus (sevärdhet nummer 6 i denna broschyr).

Sarkofagerna är gjorda i gotländsk sandsten, men det är svårt att bestämma hur gamla de är. Det vrak som finns på platsen tros dock vara från 1700-talet.

Det finns naturligtvis en mängd skrönor och historier kring vraket och kistorna. En av de mest spridda är att skeppet tillhörde en prinsessa (rysk, engelsk, holländsk: välj själv version), som mördades när hon kom iland. Kistorna skulle ha innehållit hennes hemgift, som naturligtvis stals av vrakplundrarna.

Det må vara hur det vill med detta. Sarkofagerna finns, men vraket är oftast övertäckt av sand. När Havsresan var på platsen var vraket dock till stor del synligt. Nio stycken stensarkofager kunde räknas, in och stora delar av skrovet syntes tydligt.

Sarkofagskeppet. Lägg märke till spöknätet till höger i bild.

Spanten var väl synliga.

Tråkigt nog låg ett spöknät intrasslat runt sarkofagerna och vrakets spant.

Spöknät med nyfångad fisk.

2005 företog en av Havsresans dykare (Patrick Svensson) en inventering utan att påträffa några nät på det förlista 1700-talsskeppet.

Sarkofagskeppet år 2005 – inga spöknät.

Spöknät är ett otyg. En av Havsresans deltagare (Patrik) har tillsammans med Leo Odelberg gjort en film om detta, som är väl värd att se.

Havsresan träffade under fältveckan en av nordöstra Skånes dykpionjärer, legenden Jan-Inge Bill.

Jan-Inge till höger.

Han var verksam från 1950-talet till 1980-talet och har gjort många dyk utanför kusten. Jan-Inge berättade att ekosystemet utanför kusten hade förändrats till det sämre ifrån 50-talet till idag.

En bild på Jan-Inge (till höger) från när det begav sig 

Han gav oss också två vrakpositioner utanför Landön. Efter ett par timmars snorklande fann medlemmar ur Åhus Maritima Sällskap ett av vraken utanför ön Rakö. Vraket låg på grunt vatten och var helt överväxt. Det mättes upp till att vara 16 meter långt och 5 meter brett. Endast delar av skrovbotten återstod med ett par uppstickande spant.

Enligt kustbor ifrån Tosteberga är det vraket efter fraktskeppet Två Bröder. Skeppets namnbräda har hängt på en av bodarna i Tosteberga hamn men är nu borta. De vänliga kustborna gav oss en bild på hur namnbrädan sett ut.

Namnskylt från Två Bröder 

Några av Havsresans dykare besökte idag ett industriavlopp. Denna industri har gjort mycket för att reducera sina utsläpp av industrikemikalier till havet, man har effektiviserat och förbättrat sin tillverkningsprocess på flera sätt, minskat utsläppen av koldioxid, man arbetar med grannkommunerna för att ta tillvara spillvärmen för uppvärmning, och framställer Svanenmärkta produkter.

Nära utsläppet låg denna säl, som lever på fisken som växer upp här. Allt fiskarna får i sig, hamnar i sälen. (Och i oss, om vi äter fisk härifrån). I ett tidigare inlägg såg vi hur fisken i Hanöbukten kan må.

Havs- och Vattenmyndigheten  har nyligen kommenterat några undersökningar av ett enzym i fisk som kallas EROD, som man menar är ett mått på hur hur hårt levern i fisken får arbeta med att bryta ner miljögifter. Proverna är tagna i området runt industrin, och utvärderingen säger att mätningarna visar ”inga effekter som skiljer sig särskilt från kontrollstationerna i Östersjön.”

Om nu EROD är den tydliga indikator vi önskar oss, och bortsett från att det skulle kunna vara så att även kontrollstationerna är påverkade, så vill man med detta visa på att just denna industri kanske inte är orsaken till de problem vi kan se i Hanöbukten.

Antagligen gör just det här företaget mer än vad som krävs av dem i de tillstånd de fått. Men företag måste alltid prioritera andra saker än havsmiljön, t.ex. att göra produkter som går att sälja, till ett pris som någon vill betala. Våra politiker sätter därför upp mål och skapar regler, som myndigheterna tolkar och tillämpar för att skapa ramar som företagen måste hålla sig inom.

Företagen följer (oftast) de uppställda villkoren, och ibland är de till och med bättre än vad som krävs. Till en viss gräns. Och vi får bra och billiga produkter. Tror vi.

Problemet är att vi inte betalar alla kostnader när vi köper deras varor. Vi betalar inget för ett förstört hav. Miljön i havet har fått sitta emellan i alla år, och det finns naturligtvis en gammal skuld att betala av på, även om man idag försöker göra bra saker. Vi vet också att alla företag inte är lika duktiga, och reglerna skiljer sig åt i olika länder.

Självklart gör en enda industri inte att Östersjön havererar. Men summan av alla små och stora utsläpp (tillåtna eller ej) från de över 80 miljoner människorna, de tiotusentals industrierna, jordbruken och de andra förorenarna runt Östersjön har under det senaste seklet skapat dagens totalhaveri.

När man ser bilderna på vad ett företag som tillverkar Svanenmärkta produkter har tillstånd att släppa ut i Östersjön, kan man ställa sig frågan om vi inte måste börja bli ännu mer strikta när tillstånd delas ut, och till och med börja ompröva gamla. Kom ihåg att just det här företaget idag beter sig mycket bättre vad de egentligen är tvungna till – ändå ser det ut såhär. Det finns andra som påverkar mycket, mycket mer. Vi måste också fundera på hur vi själva beter oss.

När banker beter sig illa och skapar situationer som nästan välter världsekonomin, då samlas politiker till krismöten, agerar snabbt och kraftfullt, sedan är det bara för oss alla att betala och se glada ut. Något år senare gör bankerna rekordvinster igen.

När vi påverkar själva vår livsmiljö, då händer det inte så mycket. Visst snackas det, men det blir inga konkreta åtgärder. Kan det vara så att det påhitt som ekonomi och pengar är anses vara viktigare än den riktiga världen, den vi lever i?

Det är dags att göra något; vi kan inte vänta längre. Det är val i höst. Ta kontakt med någon riksdagspolitiker och ställ frågan: –Hur mycket är du beredd att satsa på havsmiljön? Hälsa från sälen i Hanöbukten.