Ålgräs

De grunda bottenområdena i Kristianstad kommun har höga naturvärden. Undervattenslandskapet består av mjukbotten med fina sjögräsområden, omväxlande med hårdare botten med stenar och hällar bevuxna med rikligt med blåstång i hela området och även med sågtång i de södra delarna.

Området är med sin flora och fauna representativt för grunda områden i södra Östersjön men samtidigt unikt eftersom denna typ av ”undervattensskärgård” inte återfinns igen längs Skånes kust förrän vid Hallands väderö, och där råder andra salthaltsförhållanden med annan artsammansättning. Området är uppväxt- och lekområde för ett flertal fiskarter och har sannolikt även stor betydelse för det rika fågelliv som finns i området.

Under Havresan 2014 genomförde marinbiologen Lena Svensson och Biosfärsenheten tillsammans med Miljö- och hälsoskyddskontoret och Stadsbyggnadskontoret i Kristianstad kommun undersökningar på dessa grunda bottenområden. Avsikten med studien var att få svar på frågan om sjögräs finns kvar i området med samma utbredning som 2004, då Länsstyrelsen i Skåne undersökte saken.

Fina sjögräsängar, till största delen beväxta med ålgräs (Zostera marina), hittades på alla undersökta lokaler utom två, vilket visar att sjögräs finns kvar i hela området. Arealen har dock troligen minskat eftersom djuputbredningen verkar ha minskat med upp 10% på fyra av de fem lokaler som jämfördes. En orsak till detta kan vara den utbredning av fintrådiga röd- och brunalger som täckte bottnen från ca 4 meters djup i stora delar av området. Blåstång observerades längs stranden på stenar och hällar i hela området medan sågtång endast hittades på lokaler i de södra delarna.

Nyckelarterna verkar ha minskat i utbredning jämfört med undersökningar från 1980 och 1990-talet och hotas av överväxt av fintrådiga alger. Dessa breder ut sig av två anledningar; övergödning och överfiske vars sluteffekter är liknande genom att ge hög biomassa av snabbväxande fintrådiga alger. Därför är det av största vikt att man fortsätter arbetet med att minska tillförseln av kväve och fosfor och genom att verka för att få tillbaka en stor population rovfisk både i det kustnära vattnen men även i utsjön.

(Texten ovan är i stora delar hämtad från rapporten Bland sjögräs och tång i Hanöbukten, som finns att hämta här)

This entry was posted in Allmänt. Bookmark the permalink.